Därför blir vi färre, när vi behöver bli fler!

Den rådande situationen i Stockholm och Hagalund gör att en del av oss väljer att byta arbetsgivare. Vi mottog för en tid sedan en lista från en av våra medlemmar som specificerar varför just denne valt att avsluta sin anställning hos SJ. Flera av dessa åsikter delas med stor sannolikhet av många av oss förare. Vissa av punkterna råder det delade meningar om. Vi är hur som helst mycket glada över att den här föraren delar med sig av sina tankar till oss andra – ett utmärkt exempel på att snacka ihop sig! För visst är det så, det finns många röster som är kritiska till hur situationen sköts (eller snarare kanske hur den inte sköts) av arbetsgivaren.

Med tillstånd av författaren publicerar vi här listan på varför denne, samt många andra i närtid, bytt arbetsgivare. Listan är oredigerad sånär som på att den är avpersonifierad.

Här kommer en sammanfattning på vad som gör att jag väljer att avsluta min anställning som lokförare på SJ redan efter ett drygt år.

  • Utbildningsupplägget från dag 1. Att sätta oss som har jobbat i flera år på annat företag tillsammans med de som kommer direkt från skolan och ge oss exakt samma utbildning är att trycka ner oss som har branschvana. Man lägger ingen som helst fokus på linjelännedom eller platskännedom vilket gör att om man aldrig kört i SJs trafik så lämnas man vind för våg att ta diskussionen med planeringen som i ett redan ansträngt personalläge inte kan lägga ut turer med lots. Moment 22…
  • Gruppchefssituationen i Hagalund. Under det här året har 5 personer figurerat som gruppchef. Man vet inte vem man ska prata med eftersom den personen kanske inte är kvar nästa vecka. Man hinner inte få förtroende för någon. Det finns inte heller någon dialog mellan gruppchef och medarbetare vilket gör att det tas beslut över ens huvud som man sedan bara ska finna sig i. Det bäddar inte för ett bra arbetsklimat.
  • Personalplaneringen. Korttidsplaneringen gör säkert sitt bästa men det räcker inte. De behöver hjälp. När man redan när månadslistan kommer ser att man inte kan ta en tur av någon anledning (tex fordonstyp som man inte har fått utbildning på) och man mailar flera gånger utan respons. Det är även svårt att få kontakt per telefon då det sällan är nån som svarar. Och jag mailar och ringer psp-kort, vem eller vilka som sitter på stolen just idag ska inte spela någon roll.
  • Schema/IT. Man slår sig gärna för bröstet och hävdar att man som företag ligger i framkant när det kommer till IT-lösningar. Ändå kan jag inte se mer än 6 dagar i framtiden hur man jobbar. Att skicka ut pdf-filer med månadslista och veckolista så alla kan se hur alla jobbar känns förlegat. Att man även måste skicka in övertidslappar på papper som sedan skickas runt till flera andra är  också som gjort för att övertid försvinner. Jag saknar fortfarande övertid från juli… Men att försöka få tag på psp-kort för att leta reda på den lappen är ju ingen idé.
  • Trafikledningen. De jobbar inte för mig. Driftstöd är kompetenta och där blir man bra bemött. Ringer man någon annan av stolarna så känns det ofta som man stör. Jag som förare får allt för ofta veta saker som rör mig och mitt tåg via ombordpersonalen. Vilket är helt fel väg att gå. Jag som ombordansvarig måste få förstahandsinformation. Och att ha icke-förare på opsl som sitter och bestämmer över mig och mitt schema blir ibland väldigt fel. När jag måste förklara varför jag inte kan lämna ett tåg i Hagalund och sen köra ut något annat 3 minuter senare blir nästan pinsamt. Jag ska inte heller behöva argumentera varför jag behöver rast efter att ha jobbat i 5 timmar eller om jag ska sjuka mig eller bli tutad efter en nära-påkörning.
  • Stämningen i Hagalund. Det är en för stor andel ”gubbar av det gamla gardet” som är öppet homofoba och som tycker att tjejer inte har nåt i en förarhytt att göra. De går väl förhoppningsvis i pension snart men som företag borde man vara mer aktiv i att stävja det beteendet och säga att det inte är ok.
  • Alkoblås. Spiken i kistan blev när SJ bestämde att vi ska ha en stämpelklocka. Den stressen jag numera känner när jag är på väg till jobbet är inte så jag vill börja min arbetsdag. Hade man fått orderläsningstiden på sig att blåsa in sig hade det känts betydligt mindre stressigt.
  • Kvartstid och lönen. Att ligga 4 timmar i Hallsberg eller 5 timmar i Borlänge och veta att jag trots att jag är på jobbet 12-13 timmar bara får betalt för typ 8 är inte ok. Det måste gå att effektivisera… Och lönen måste bli mer konkurrenskraftig. Man behöver inte bli löneledande men man måste försöka komma ikapp resten av företagen som finns i Stockholm.
    Många bäckar små gör att glädjen att gå till jobbet försvinner.