Det är så mycket som har gått fel i SJ AB:s vandring mot den optimerade arbetsplatsen där man ville ha en mindre kostsam planeringsavdelning och öka effektiviteten på den personal man hade ute på tågen. Tanken med det nya gruppvalet var att arbetsgivaren skulle få mer makt att disponera personalen som man ville. Detta koncept presenterades som tre valbara grupper den 3 dec 2020. Där vi förut hade haft valet att välja en av x antal grupper där man kunde se ett år framåt hur man jobbade, vart och vad man körde (s.k. fast lista; val av grupp samt helg) eller en skubbgrupp med månadsutskrivning (dvs en månads framförhållning i hur man arbetade)… fanns nu följande alternativ:
Basgruppen – Skubb.
Variabel grupp – Vrålskubb.
Åkstation Sverige – Sverigeskubben.
Då hade vi alla tragglat oss igenom permitteringarna under våren och sommaren, haft krisavtal där man bara såg en dag i förväg om man jobbade. De flesta som jobbar på SJ är enormt lojala och stolta över sitt arbete, varför både lokförare och ombordpersonal, driftstöd, fordonsledare, väte, mfl ofta trollar med knäna och hittar lösningar som får verksamheten att rulla/gå runt när situationer uppstår eller planering är bristfällig. Någonting som vi alla definitivt borde sluta upp med. För kanske skulle ledningsgruppen då förstå att man inte kan leka cynisk Gud med ett undermåligt planeringssystem och ytterligare försämra arbetsvillkoren samt rent utsagt dra livskvaliteten i botten för sina lojala medarbetare. Man bör behandla personalen som den värdefulla resurs man säger att den är. Det ska synas på arbetsvillkoren, i lönekuvertet, kommunikations- och schemamässigt.
Vi utlyser retroaktiv sorgeperiod från år 2020, då vår kära arbetsplats insjuknade och kan konstatera SJ:s död som god arbetsplats från juli 2022. Då klappade IVU/Employee portal ihop och arbetsgivaren bemödade sig över huvud taget inte med att ens informera om att schemaläggningssystemets delgivning av turer hade havererat. Det viktiga var att planeringen kunde se det, inte medarbetarna. Man gick ut med info först efter att facket hade pratat med en gruppchef och frågat varför SJ inte informerat om haveriet alls. Och där är vi nu. I efterdyningarna av kaos, där systemet fortfarande trots fixar är instabilt och många inte kan se hur de arbetar eller är lediga.
Vi publicerar idag ett veckobrev där SJ förklarats död som bra arbetsplats, efter två års sjukdom. Det kan ses som ett utslag av galghumor, men också som en sorglig verklighet då arbetsvillkoren för arbetstagarna har försämrats stadigt under perioden våren 2020-idag. Man har en lång väg att vandra som arbetsgivare för att återupprätta förtroendet. Veckobrevet hittar du här.
Vila i frid, älskade arbetsplats.
