Text ur senaste STHLM LOK (Nummer 2 2019 utgiv. 13/3-19)
I förrgår kom nyheten att driftsättningen av IVU/RAPID skjuts fram på obestämd tid. Föga förvånande för de med lite inblick i projektet. Åren har minst sagt passerat detta projekt och det börjar bli hög tid att börja fundera på om det är värt det, för mycket tid och arbete har lagts ned på detta utan att något vettigt resultat kommit ut av det. Det spelar ingen roll hur många milstolpar som passerats när inte programmet är i produktion ännu. Det ska dessutom tilläggas att verktyget, eller snarare det SJ tänkt sig använda det till, inte välkomnas av personalen vilket för en medveten ledningen borde vara själ nog att lägga ner projektet i dess nuvarande form.
Många stora aktörer återfinns på IVUs hemsida så SJ är långt ifrån ensamma om att använda detta program. På frågan om varför just SJ valt att köpa detta system ges många olika glidande svar såsom att ingen annan använder RPS (varför nu det skulle vara en vettig orsak, ingen annan använder X2 heller men den är värd att lägga miljarder på för att utveckla och renovera) och vid jämförelse med de andra operatörer som listas på hemsidan ges svaret att de inte går att jämföra med SJ. Dessvärre stod SJ redan med på den där listan genom Stockholmståg och de lärdomar som givits där borde rimligtvis förts vidare till moderbolaget. Men SJ vill gå sin egen väg, på gott och ont.
Att inte bara köpa programmet och använda det som någon annan operatör, exempelvis SJs tyska motsvarighet DB som också återfinns på listan, vore kanske för enkelt. Varför anpassa ditt arbetssätt när du kan tvinga alla andra att anpassa sig till dig? Problemet i det här fallet är att SJ per definition är en ganska liten operatör jämfört med en gigant som DB. Det är dags att släppa jakten på fjädern i hatten nu och helt enkelt acceptera att ibland är den enkla vägen den bästa.
Vår uppmaning till SJ är att projektet med ”framtidens planering” nu skrotas, att IVU används på samma sätt som Stockholmståg använde det (fast lista med mera..) och som programmet är tänkt att användas i sin grundform istället för att lägga tid på att försöka ändra det till sitt eget utan att lyckas.
Priset personalen fått betala för detta fiasko är stort, dels har vi fått scheman som är allt annat än inspirerande och genomtänkta eftersom det i sent läge bestämdes att vi trots allt skulle fortsätta som förr ett tag till. Dessutom har oro och olust vuxit fram ute på tågen inför den ovissa framtiden vilket negativt påverkat personalens psykosociala arbetsmiljö. Framförallt har känslan av att SJs ledning och chefer skiter i oss vuxit fram vilket är katastrof.
En känd företagsledare ska ha sagt: ”Clients do not come first. Employees come first. If you take care of your employees, they will take care of the clients.”