Med anledning av de erhållna mailen från personalplaneringen den gångna onsdagen kommer här en kommentar från oss i lokförarklubbens styrelse. Vi har hört att vissa anser att vi skulle ha varit tysta i frågan vilket givetvis inte är sant, men texter måste skrivas, bearbetas och redigeras innan de kan publiceras och överläggningar måste ske.
Vi är närmast chockade över att vi fick mailet i vilket vi ombes att ha överseende och förståelse för den uppkomna situationen, en situation som vi på intet sätt har haft någon som helst möjlighet att råda över och ingen samverkan har skett, vare sig gällande de arbetsmiljömässiga konsekvenserna eller på det fackliga planet. Givetvis har vi förståelse för de enskilda medarbetarna, kollegorna på planeringen som sliter för att få ihop tillräckligt med folk och få till rimliga turer under december i allmänhet och julen i synnerhet. Men vår förståelse gör inte att vi är mer ok med att vi i åkandepersonalen får ta konsekvenserna av dålig planering i en helt annan ände av kedjan utan att någon form av kompensation aviserats. Gång efter annan så löser förare, depåpersonal, tågvärdar – både ordinarie personal och timmisar – och även personalplaneringen, problem åt ett företag som samtidigt håvar in stora pengar och tacken för det är att svar på sökta ledigheter, vetskap om hur jobbsituationen under jul och mellandagar ser ut står skrivet i stjärnorna. Det är inte rimligt att våra liv och vår fritid ska sättas på paus för att tidtabeller och tåglägen är taskigt planerade och kommer sent till personalplaneringens kännedom. Det måste finnas en större respekt för vår fritid och att vi alla har ett liv och familjer utanför SJ, precis på samma sätt som alla i styrelse, ledning och övrig mån-fre-personal har det. Det är helt enkelt inte rimligt att personalplaneringen ska ta hänsyn till, och lösa förändringar gällande fordonsomlopp och tidtabeller som inte ens är färdiga två veckor innan de ska börja gälla och att denna brist på framförhållning från en annan del av kedjan sätter stopp för beviljandet av ledigheter i vår ände av kedjan. Vi önskar självklart i första hand att vi hade tillräckligt med kollegor så att dylika situationer inte uppstod, men nu när den faktiskt uppstått så önskar vi att SJ hade bjudit in till dialog angående skäliga kompensationer för allt som detta innebär för arbetssäljarna.
Hur vi nu går vidare med detta är i skrivande stund inte bestämt men att vi på något sätt måste protestera mot situationen och det gränstöjande som SJ står för är självklart.
Ovan kommenterade information följdes upp med information om att vi inte ska få möjlighet att delta på heldags-APT:er, pga ”resursläget”, utan istället ”erbjuds” att få komma på arbetsplatsinformationsträffar. Sedan uppsägningen av Samverkansavtalet 2006 så finns ju inget som direkt reglerar hur samverkan enligt MBL (medbestämmandelagen) ska ske, men det är märkligt att det inte visas tydligare från arbetsgivarhåll att man vill föra dialog med de anställda, lyssna till samt ta vara på de åsikter och upplevelser som finns hos den åkande personalen i syfte att få en nöjd och stolt personal. Det är en demokratisk brist på arbetsplatsen då lokförare, som redan träffas i alltför liten utsträckning i grupp, inte får möjlighet att föra dialog om situationen på företaget sinsemellan och med företagets representanter. Man undrar ju om det verkligen bara är resursläget som påverkar eller om vårens APT-skandal också spelat in i varför denna information nu gick ut till endast lokförarna i Stockholm och Hagalund.
Dessutom är det mycket märkligt att se den övertidsersättning som SJ anser vara skäligt att utbetala till den som mot förmodan väljer att på sin fritid delta i en så kallad API. 3 timmar till timkontot för 2 timmars övertidsarbete, arbete som rimligen borde behandlas som övrig periodövertid och därmed kompenseras med 100 % dvs. 4 timmar. Man kan ju även tolka kollektivavtalet som att minsta möjliga tid som kan planeras in är 3 timmar, som då också skulle ersättas med 100 % till. Dvs. 6 timmar borde hamna på tidsbanken. Och detta är vad som rimligen borde vara ett minimum.
Många av oss har fortfarande den tuffa, än så länge kompensationslösa, sommaren kvar i medvetandet. Samtidigt som allt detta sker, Ratio 3, övriga nedskärningar och besparingar så har vissa inom organisationen erhållit löneförhöjningar om så mycket som 12 %. Vad är det egentligen för personalpolitik att så tydligt visa skillnader i värde mellan olika funktioner?
Som exempel kan nämnas att en lokförare med slutlön som fick 12 % i löneökning (inklusive OB och traktamenten) troligen skulle landa på ca 40 000 kronor i månaden… Det skulle innebära en extra kostnad för SJ på ca 31 miljoner om året. Kom då ihåg att företaget gjorde ett plusresultat på 800 miljoner kronor förra året. Pengar är givetvis inte allt, men gissningsvis skulle grymtandet i personalen bli betydligt mindre om det direkt utgick ett löfte om rejäl ekonomisk och tidsmässig kompensation, eller något annat som av arbetssäljarna anses vara skäligt, för den uppkomna situationen.
Det är ju som sagt inte i första hand på personalplaneringen som skon klämmer utan givetvis högre upp i näringskedjan. Ständig vinstjakt och ägardirektiv som pressar på en sådan resulterar i att personalen inte kan få ledigt, inte kan få köra hela och rena fordon, inte kan få lön för mödan. Det är ohållbart att ha avkastningskrav och överskottsmål som ständigt är överordnade allt oavsett personal- och fordonsläge. Ekonomisk avkastning verkar alltid gå före både mänsklighet, härlighet, enkelhet och pålitlighet trots att det knappast finns något hot om konkurs eller dåliga tider just för stunden. Vi har under flera år befunnit oss i en högkonjunktur där möjligheterna att kompensera personalen har varit stora, men trots det har man istället skurit ner, låtit befintlig personal täppa till alla luckor, byggt upp stora delar av verksamheten på pensionerade timvikarier som ska lösa alla bekymmer som kan tänkas uppstå.
Vi ställer oss ytterst frågande till de här träffarna med envägskommunikation som kallas API. Det förefaller som att SJ anser att vi ska komma in på fritiden för att delta på träffarna, vilket vi måste påminna om är högst frivilligt.