Idag är det den internationella kvinnodagen – en dag med ursprung i arbetarrörelsen och kvinnorörelsens kamp för att uppmärksamma det faktum att vi levt och lever i en värld där kvinnor och män inte ges lika möjligheter, rättigheter samt formella och informella skyldigheter. Kvinnor tar fortfarande i Sverige ut ca 70 % av föräldraförsäkringsdagarna, även om mäns andel av uttaget långsamt ökar. Tittar man på både betalt och obetalt föräldraarbete så är det endast 20 % som görs av män.
Dessutom är en fråga som verkligen behöver lyftas denna dag det faktum att kvinnor, allra främst unga kvinnor mellan 18 och 29 år, är den grupp i samhället som känner sig allra otryggast. Detta beror i mångt och mycket på det omfattande våld, de trakasserier, de övergrepp och våldtäkter som drabbar unga kvinnor och som i princip uteslutande begås av män som inte förstår sig på var gränsen går för kroppslig integritet. Vi behöver också påminnas om att det mesta av ovanstående begås av nära personer i miljöer som ska vara trygga, inte av främlingar på mörka gränder och i nedsläckta parker även om det sistnämnda såklart är ett stort problem också. Vi behöver alla hjälpas åt med att förändra attityder och jargonger för att färre gränser ska överträdas och för att alla människor ska kunna leva sina liv med mer rättvisa och jämställda villkor.
Kvinnodagen är i första hand en dag som sagt för att uppmärksamma orättvisor och för att stärka kampen för jämställdhet och rättvisa, men vi väljer ändå i detta inlägg att inte enbart uppmärksamma hemskheter och sorgen över att vi har en lång väg kvar att gå för att uppnå faktisk jämställdhet. Vi vill nämligen också uppmärksamma en del glädjande saker som sker i Sverige och i världen. Till exempel att den fantastiska 16-åringen Greta Thunberg, som inspirerat och dragit igång en världsomspännande aktiviströrelse för klimatet, har framröstats till ”Årets kvinna” i tidningen Expressens årliga lista. Greta påverkar både andra aktivister och skapar genom sin kompromisslöshet ett ökat tryck på makthavare för att faktiskt agera. Vi vill också uppmärksamma att ett av FNs fokusområden för årets internationella kvinnodag är hållbar infrastruktur där järnväg och tågtrafik såklart är en viktig del. Anledningen till detta är att de kollektiva transportslagen oftare nyttjas av kvinnor än män. Vi vill uppmärksamma att 2018 års fredspris till Alfred Nobels minne gick till doktor Dennis Mukwege, från DR Kongo samt människorättsaktivisten Nadia Murad, fd. IS-fånge. Pristagarna har varit oerhört viktiga för att lyfta frågan om sexuellt våld högre upp på dagordningen. Vi vill också lyfta att den tyska delstaten Berlin har gjort den 8 mars till arbetsfri röd dag.
Men med dessa mer positiva saker sagda så har vi fortfarande en förfärande lång väg kvar att vandra tills dess att vi är jämställda även i ett av världens mest jämställda länder. Det sistnämnda är Sverige åtminstone vad det gäller strukturella hinder, regler och lagar, men inte lika självklart när det kommer till attityder och praktik (det skulle ta drygt 200 år att uppnå jämställdhet, om utvecklingen går i samma takt som nu). För även om lagen säger att man inte får diskriminera, att man inte får trakassera, tafsa etc. så betyder ju inte det att det inte förekommer. Utöver detta så har kvinnors fysiska och psykiska hälsa traditionellt sett nedvärderats, ignorerats och nedprioriterats och kvinnors bekymmer har mötts med skepsis av vetenskapen, bland annat lever vi fortfarande i ett land där obegripligt få läkare ens känner till att 10 % av alla kvinnor lever med endometrios och pga. det tvingas leva med enorma smärtor under perioder.
Om vi tittar på frågan något mer lokalt så har vi lokförare arbetstider som ofta försvårar ett jämställt föräldraansvar och då vi är en yrkeskår som fortfarande består av en övervägande andel män är detta särskilt problematiskt med tanke på de siffror som nämndes här i början, här finns det exempelvis att jobba på framöver på vår arbetsplats och lilla bubbla. Vidare på vår arbetsplats saknar vi i skrivande stund ett tydligt och klart dokument från arbetsgivarhåll om hur det arbetas med frågor om jämställdhet gällande rekryteringen samt hur man från arbetsgivarhåll arbetar med jargonger och attityder på arbetsplatsen. Låt oss hoppas att vi på nästa internationella kvinnodag, den 8/3 2020, kan få skriva om ännu fler stora och positiva framsteg istället för att lista så många missförhållanden och problematiska saker.